För flera år sedan gjorde jag ett mönster för smygmaskvirkade vantar i tretrådigt ullgarn.
Det är ett bra och enkelt mönster, men jag var inte nöjd med färgvalet med den första (brunbeige) och den andra vanten blev tyvärr en virkad av ett vitt garn från en gammal spinning, som hade råkat bli hård, och vanten kändes inte så rolig. De spinningar Ullcentrum har nu av tretrådigt garn, är härligt mjuka och behagliga.
Den smygmaskvirkade vanten förtjänade ett nytt försök.
Ulrika Andersson har gjort ett underbart par virkade vantar i vitt tvåtrådigt ullgarn, och det är många som har valt att göra Ulrikas mönster.
En sak som Ulrika har lärt mig, är att göra vantarna extra mjuka på insidan.
Det är så roligt att sträcka fram en vante till någon, och se den överraskade och glada blicken när personen tar vanten på sig. På utsidan ser det inte något speciellt ut, men inne i vanten så ljuvligt mjuk och go.
Jag krängde vanten ut och in, och la den i hett vatten. Tog en flaska med såpa och hällde på vantens insida, som jag först gnuggade in ordentligt, tovade lite. Och sedan tog jag den hårda rotborsten och luggade upp. Såpan sköljdes ur.
Vanten fick sedan torka ovanpå ett element.
En annan sak vad gäller smygmaskvirkning, som har slagit mig. Tekniken virkad nålbindning, som Ulrika Andersson har gjort många mönster i, är en mycket gammal teknik. Precis som smygmaskvirkning. Och de teknikerna påminner om varandra. Det verkar som om virkad nålbindning är en utvecklad maska från smygmaskvirkningen. Och de har en gemensam "knyck". När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man i bägge teknikerna göra en låååång maska. Eller att man säger en LÖS maska. Vid virkad nålbindning har jag fått in en knyck som känns bra.
Den knycken använde jag mig av vid smygmaskvirkningen nu, och helt plötsligt kände jag mig säker vid virkningen, det gick fortare, och resultatet blev jämnare.
Mönstret på nedanstående vante har varit så, att runt handleden har vanten varit lite smalare, för att vanten ska smita åt bra. Om man önskar att vanten ska vara jämnbred, lägger man upp 4 maskor ytterligare (inom parentes).
Uppe vid toppen på vanten gjorde jag en annan variant, baserad på ett knep som jag lärde med i Borås av en besökare vad gäller tvåändstickning. När det är cirka 12 maskor kvar, vänd vanten ut och in, lägg vanten platt, och sy ihop maskorna 2 och 2, från motsatt sida. Även tummen sydde jag ihop de 4 sista maskorna från insidan.
MÖNSTER
Garn: Ullcentrums tretrådiga ullgarn
Virknål: nr 5
Garnåtgång: 100 gram
Lägg upp 32 (36) m löst.
Virka i den bakre maskbågen 6 varv.
Övergå till att virka resten av vanten i den främre maskbågen.
Öka 2 m jämnt fördelat.
Virka cirka 3-4 cm.
Nu börjar ökningen för tumkilen.
Virka 17 (19) m, gör ökningen så här: ta ner virknålen i samma m som den föregående, fortsätt och stick ner nålen i den bakre bågen på nästa maska, gör omslag och dra igenom alla.
Gör sedan en m som vanligt i den främre maskbågen.
Ökningarna görs ovanpå varandra, och ökningarna skapar en vertikal linje på vanten.
När det är 48 m, på varvet efter sista ökningen, virka fram till 5 m före ökningen, virka 2 lm, hoppa över 12 m, fortsätt virka runt.
När vanten mäter från tumhålet ca 10 cm eller önskad längd, börjar minskningarna.
Lägg vanten platt, och sätt i två trådar i var sida, gärna i avvikande färg.
Minska i var sida innan och efter markeringarna, genom att sticka ner nålen genom två m efter varandra.
Låt gärna virka en eller två m mellan hoptagningarna så blir inte kanten så vass. Varje varv minskas med 4 m.
Tummen: virka runt 14 m, ca 5 cm. Tänk på att även här virka LÖST, annars blir tummen för trång. Minska första varvet, genom att minska 2 m, virka en m, och sedan minska hela tiden.
Ann
