Workshop och demonstration i Nagoya
Den andra veckan i Japan tillbringade jag i staden Nagoya.
I själva staden bor det 2,3 miljoner invånare och med förorterna inräknat 9 miljoner.
Det finns inte köpcenter som man åker bil till som i Sverige. Tågtrafiken är mycket mer utbyggd i Japan,
och mitt ovanför centralstationen ligger det stora varuhuset Takashimaya
Det är varuhus på 11 våningar, och sedan är det restauranger på våning 12 och 13.
På en del av den 10.e våningen anordnas varje jul en Skandinavisk mässa.
Det är bara japanska utställare som ställer ut, och de säljer enbart produkter från Skandinavien.
Det är en hel del second hand, svensk 50- och 60-tal är jätteinne i Japan.
Varuhuset har betalat min resa mot att jag sitter och demonstrerar svenska sticktekniker, och håller i workshops.
Inne i varuhuset ställde de upp långbord, där vi höll workshoparna.
För det mesta stod de förbipasserande och tittade på oss.
Deltagarna var supermotiverade och flitiga.
En del kunde mera om stickning och en del var mer nybörjare.
Den här kvinnan kom snabbt in i stickningen och stickade med full fart.
Det visade sig att hon har en web shop.
Hon frågade om hon fick sticka med sina egna stickor, och visst fick hon det.
Det visade sig att hon säljer och stickar med 23 cm korta rundstickor till vantar.
Sedan hade hon tittat på Youtube och tillägnat sig tekniken som våra vänner från Holland praktiserar, att den ena färgen använder hon högerhanden, och den andra färgen lägger hon tråden med vänsterhanden.
Däremot höll japanskorna tråden lite annorlunda än oss svenskar.
Som ni ser på bilden, löper tråden över pekfingret, och pekfingret håller de rakt ut, ganska långt från arbetet.
Här är en gruppbild från den sista av work-shoparna.
Vi var två från Skandinavien som skulle hålla workshops.
Den andra inbjudna var Johanna Tiainen, från Helsingfors, och Johanna tovar/filtar med nål.
Bland annat tovar Johanna engelsk konfekt.
Här är en av Johannas work shops.
Runt mitt demonstrationsbord på mässan var det fullt med folk mest hela tiden.
En del hade stickat egna saker som de stolt visade upp. Det var mycket roligt att se,
och de var nyfikna över vad jag gjorde.
Jag växlade mellan rundkrokning och stickning av öländska mönster, både muddar och en mössa på rundstickor.
Vi hade också en liten utställning av uppstickade/virkade/krokade modeller.
Ulrika Andersson hade skickat med vantar i virkad nålbindning, som blev mycket uppskattade och granskade.
Och många ville köpa exemplaren.
Vid mitt bord kom det gulliga japanskor som fick privatundervisning av mig. De satt flera timmar i sträck, och många av dem kom flera dagar efter varandra.De var så enträgna och ville verkligen lära sig.
Mest var det rundkrokningen som lockade.
Den här unga kvinnan var uppvuxen på ön Hokkaido, och hade fått jobb på en butik som ställde ut, och butiken har en filial i staden Nagoya, där hon fått jobb. Nu arbetade hon på mässan, och hon ville lära sig att sticka. Flera gånger fick hennes chef komma och hämta henne bestämt tillbaka till sin monter.
Mumin är stort i Japan, och ett tiotal utställare sålde Muminsaker.Ofta såg man på gatorna, att kvinnor gick med fina handväskor där det stod Moomin på väskan.
Jobs tyger är också omtyckt. Det här företaget köpte in Jobs tyger som de sedan sydde egna kollektioner av.
Även keramiker Lisa Larson är stor i Japan.Första dagen var det två långa köer, inrättade med stolpar och band som på flygplatsen och med vakter.
Jag undrade vad det var som var så speciellt och baxade mig fram genom kön.
Där framme på två separata diskar var det fyra figurer av Lisa Larson som såldes.
Efter ett par timmar var allt slutsålt.
Med önskan om en God Julhelg
Ann-san