Det börjar arta sig

 
I onsdags i förra veckan, precis innan vi skulle åke till Malmö, kom Karin med en grön vante, stickad i svärmors teknik.
 
   Nu stämmer måtten bra, och vanten sitter skönt på handen.
Karin har stickat med tretrådigt ullgarn, stickor nummer 3, 48 maskor.
Till fyllning har hon tjockt förgarn, färgen Eld.
 
   För att visa på mässan började jag på en röd vante. Istället för förgarn tog jag kardad ull, som det är i originalvantarna.
Det kom flera till mässan som berättade att vanten kallas för vattenbärarvante.
När jag googlar på vattenbärarvante kommer det upp den vanten som vi stickade först, med hjärtformade prickar, inte svärmors vante. Namnet vattenbärarvante är annars ett bra namn, och namnet verkar ha använts traditionellt i bland annat Gästrikland.
 
Hälsningar
Ann
#1 - - anna-signe:

Spännande följetong om vantarna! Tack för en jätte trevlig blogg som verkligen inspirerar!

#2 - - Sara K.J.:

Vad roligt det har varit att följa inläggen om vantarna, och vilken underbar vante detta är! En sån vill jag gärna försöka mig på, kommer ni att sätta ihop något mönster nu när ni fått rätsida på det? :)

↑