Ullcentrum

 

Ja det är inte så illa som det låter, men samvetet är tungt.

Birgitta i Kalmarbutiken skickade upp en kasse till mig med garn, som vi säljer som komplement där.

Det var ändå lite intressant för mig att pröva garnerna, och kunna jämföra hur de är att sticka jämfört med våra egna.

Färgvalet var inte det jag skulle valt rent instinktivt. Det var bra, för då får man tillfälle att tänka i nya banor.

Först plockade jag ur kassen ett grönt garn Karisma, och ett vitt Lima.

Karisma är ett superwash behandlat ullgarn, motsvarande Ullcentrums tretrådiga i tjocklek, och Lima innehåller 65 % ull och 35 % alpacka. Jag är förtjust i tanken att blanda ull och alpacka som hjälper att ta fram varandras fördelar.

 

Tekniken tvåändstickning blir bara roligare och roligare, så jag valde det mönstret som publicerades här på bloggen i november.

 

Stickor nummer 4, 40 maskor. Mönstret följs till punkt och pricka förutom ökningarn vid kiltummen. Det går inte att öka en maska vart varv, för då stämmer det inte med randningen, den kommer i olag då. Istället ökar jag två maskor vartannat varv.

Det är skillnad att sticka med ett superwashbehandlat industrigarn mot ett mer naturligt svenskt ullgarn.

Karismagarnet är mjukt och jämnt och arbetet blir lite svampigt, jämfört med svensk ulls ojämnhet och livfullhet.

Roligt att pröva på, och det är fördelar med det mesta. Vantarna ser ut att bli fina, och sköna på handen.

 

De två nystanen sitter ihop med en säkerhetsnål som även låser garnet. När det det börjar bli för kort garnet, så tar jag upp säkerhetsnålen och drar fram ett par meter, och låser fast igen. Däremellan får man snurra upp garnet.

 

På tal om Superwash. För många år sedan, närmare 20, var jag på ett mycket stort spinneri i Lettland, utanför Riga. Det var byggt för 6000 arbetare (!), men efter Sovjetunionens upphörande arbetade det bara 3000 arbetare kvar. Vi blev guidade runt hela fabriken, det var som en liten stad, det tog många timmar. Där kom vi bland annat till en Superwashavdelning. Enorma kar med högkoncentrerat klor där garnet sänktes ned i. Inte helt miljövänligt. Vad som händer vid en superwashbehandling är att ullfiberns epidermisfjäll stängs helt igen av kemikaliechocken och fibern blir slät som nylon som de stolt berättade på fabriken. Ull som inte är superwashbehandlad tovar/filtar sig lätt. Det går bra att tvätta i tvättmaskinens ull- eller handtvättprogram, men inte i vanligt tvättprogram. På alla naturliga ullfibrer sitter det epidermisfjäll, som ser ut som fiskfjäll. När ull filtar sig, kryper fibrerna in i varandra, och de kan bara åka in från ett håll, och fjällen låser fibrerna så att de inte kan glida tillbaka. Anledningen att industrin superwashbehandlar ullfibrer, att då kan konsumenten tvätta ullplagg i vilket program man vill utan att plagget krymper.

 

Ann