Ullcentrum

 

Det här är en kär gammal väst som jag gjorde 1980.

1979 och 1980 växtfärgade jag en hel del,

björk

alm

renfana

lökskal

krapp

koschenill

enris.

Jag färgade på tvåtrådigt och på fyrtrådigt svenskullgarn som det hette då. Vitt och ljusgrått.

Garnet skickades efter på postorder, och jag utgick att garnet var svenskt.

Det luktar fortfarande betmedel och växtfärg om tröjan. Efter 33 år och tvätt.

Tröjan användes som mammaväst när jag väntade mitt första barn. Att den blev uttänjd har gått tillbaka.

Fast den är inte använd på 25 år, minst.

Den blev omodern och har legat och ruvat i garderoben. Den är inte nedpackad, ibland tittar jag på västen och sniffar på den.

Nu kan jag inte använda västen, tyvärr, den sitter som ett ålskinn på. Jag lär nog aldrig kunna få använda västen något mer. Men jag har heller inte hjärta att slänga den, eller skänka till  någon insamling.

Mönstret inspirerades jag av Hönsestrik. Ett danskt sätt att sticka mönster på. Att sticka mönster, med otraditionella figurer - symboler för feminism, frihet och gröna vågen.

Då hade jag aldrig sett eller hört talas om rundstickor. Fram- och bakstycke är stickade platt, och jag kämpade med aviga  mönstermaskor.

Västen är stickad med fyrtrådigt garn, den är ganska så tjock.

 

   Det vore roligt att komma igång att växtfärga igen. De färgtonerna blir aldrig detsamma vid syntetfärgning.

 

När man växtfärgar, ska garnet betas med alun och vinsten.

Så här står det i en färgningsbok:

....Man skulle kunna säga att betmetallen verkar som ett lim för färgen på fibern. Betmetallen har också den verkan att klumpa ihop färgmolekyler till större, olösliga korn, som är instängda i fibern......Vissa växtfärgämnen innehåller redan betande substanser......

De betmedel som används mest är alun och vinsten.

På södra Öland fanns ett alunbruk, som är nedlagt sedan länge.

Boken har en förteckning över kemikalier, och så här redogörs alun:

Kaliumaluminiumsulfat  (latin Aluminii kalii sulfas)

KAl(SO₄)₂ · 12 H₂O

Det andra vanliga betmedlet är vinsten. Det är heter kaliumbitartrat eller kaliumväteartrat, C₄H₅O₆K₆.

Vinsten framställdes förr ur vin.

 

Nuförtiden när man färgar ullgarn, färgar man med färgpulver och ättiksyra. Ättiksyran är densamma som vid gurkinläggningar. Det är ättikan som gör att färgen fastnar i ullen.

Vad jag har funderat på under många år är: Går det att växtfärga med ättika istället för med alun och vinsten?

Blir färgerna desamma, och blir färghärdigheten densamma?

Är det någon som har prövat?

 

Hälsningar

Ann