Linkofta av Ulrica
Till förra Syfestivalen hade Ulrica virkat upp åt sig själv två härliga lintoppar.
En lila och en i olivgrön lingarn Linea.
Man kan ha en långärmad svart tröja under, eller ett enkelt linne.
Ulrica har skrivit ned mönstret, som hon delade ut på förra mässan.
Mönstret kommer Ulrica att ha med sig även på mässan som är nu till helgen, och mönstret kommer att finnas snart hos er garnbutik.
På lördag och söndag är Ulrica i Ullcentrums monter, och på fredag är Ulricas dotter Anna i montern istället.
På fredagen kan ni finna Ulrica hos sin moster Ulrika Andersson, där de demonstrerar virkad nålbindning i work-shopen.
Lingarn är det bästa komplementet till ullgarn.
Två naturmaterial som är så sköna att använda, och de mest miljövänliga textilierna för ett hållbart jordklot.
Lin och ull hör ihop. Historiskt hade man en linsärk närmast kroppen, och ull som nästa lager.
Fast det är inte hela sanningen, särken kunde vara av andra material än lin. Ibland var det av nässlor, netteltyg, eller hampa. Netteltyg är i motsats till vad man kan tro, ett tunt och mjukt tyg. Det beror på att fiberna inne i nässlans skaft är tunna och fina. Lin, hampa och nässlor användes i stor skala till att göra garn och tyg av. Det var på den tiden då människan inte förstörde miljön utan levde i harmoni med naturen.
Sverige skrotade de sista linberedningsverken som stod i Laholm i början av 60-talet. Att bereda lin är ett mellansteg mellan att odla lin och spinna garn.
I Europa odlas det fortfarande lin i Litauen, Polen, Rumänien och Belgien.
Det mesta av Ullcentrums lin odlas i Litauen. Men det är kris för linet där, och vi är oroliga.
Huvudanledningen är att Litauen har tappat det mesta av marknaden till Sverige och Danmark.
För 8 - 10 år sedan var det mycket linkläder, och linbutiker i de flesta svenska städer. Nu har de flesta linbutiker stängt igen, och om vi tittar på oss själva och vår omgivning så ser vi inte lika många längre med linkläder på sig.
Och hur många unga modebloggare förespråkar kläder av lin, hampa eller nässlor?
Linspinnerierna i Litauen kämpar för att överleva, och ett av de största har slutat att spinna lin.
Vi vill inte att det ska vara en tidsfråga innan det inte finns något kvar.
När maskiner blir skrotade som i Sverige, är det inte lätt att starta upp igen.
Vi hoppas och önskar så innerligt att lin och hampa får en ny renässans, att vi återupptäcker det underbara med linet, och för vårt jordklots skull.
förhoppningsfulla hälsningar
Ann