Ullcentrum

Pälsfåret är ett av de vanligare fårraserna i Sverige. Det känns som om det alltid har funnits.

När jag själv hade får under åttitalet hade vi ett 60 tal tackor, och då kallades rasen för utegångsfår.

Under tiden blev det benämningen pälsfår, och det var namnet pälsfår när vi startade Ullcentrum.

För cirka 10 år sedan antog man på en Fårstämma namnet Gotlandsfår. Det är för att namnet

blir mer internationellet gångbart då. Till exempel engelska och holländska fårraser är namngivna

efter en ort: Oxford down, Wensleydale, Leicester, Dorset, Ostfriesiskt mjölkfår etc.

Jag har lite svårt att förlika mig med namnet Gotlandsfår även om jag förstår logiken.

Ullcentrum samlar in grå ull från Öland, Småland, Blekinge.

När någon frågar vad det är för fårras i vårt grå garn, och vi svarar Gotlandsfår kommer repliken direkt:

- Men vi trodde att det var ull från Öland?

 

Den grå pälsullen är en av världens vackraste ullsorter. Den grå ullen har en otrolig glans, med

långa vågiga fibrer. Internationellt sett är det en av dyrbarare ullsorterna, och i sällsynthet mer sällsynt

än till exempel cashmere.

Vi tycker lite bortskämt att det är vanlig ull - men det är det inte.

 

Den tyska designern Catrin Porsiel har specialiserat sig på pälsull/gotlandsull, och hon är stor

på tyska marknaden. Se gärna hennes hemsida:

Catrin har forskat över Pälsfårens historia, längst ner finner ni hennes rapport på tyska att läsa.

Kortfattat beskrivet så är Pälsfåret/Gotlandsfåret inte äldre än cirka 60 år!!

Rasen härstammar från Gutefåren. Gutefår har horn, och deras päls har en större spännvidd,

vilket innebär att i samma får finns det så mjuk och fin bottenull som merino, glansig täckull,

och sticksiga och hårda märghår. På grund av märghåren tenderar gutegarn att bli sticksigt.

Det tovar sig bäst tack vare den extremt fina bottenullen.

I alla fall, runt 1950 skickades på hösten Gutelamm för slakt. Ett av lammen, Bachus, såg inte ut

som sina bröder och systrar. Bachus hade en vacker päls med stora glansiga lockar.

En bonde körde förbi av en slump, Thomas Lithberg, uppmärksammade den avvikande Bachus på lastbilsflaket, och tyckte att det var synd att skicka honom till slakt. Thomas frågade fårägaren om

han kunde få köpa Bachus, och behålla honom vid liv.

Thomas Lithberg började då att avla på Bachus, och en av Bachus mest kända söner hette Ingo.

Ja tänk hur nära det var i historien att vi inte haft våra vackra grå garner.....

 

Här är den tyska texten, om man klickar på texten blir den större:

 

   Foton: Catrin Porsiel 2012

 

Hälsningar

Ann