Tvåändstickningen har kommit igång sakteligen
Karin visade, det står samma i boken, hur man stickar. Man sticker in stickan i maskan med högerhanden (som vanligt), byter hand till vänsterhanden att hålla stickan med. Då tar man garnet med högerhanden, ett finger om var garnände och slänger över den understa garnänden runt stickan, byter hand igen och drar garnet igenom maskan.
Så skulle man hålla på fram och tillbaka med händerna. Det kändes inte logiskt. I boken från Dalarnas Museum berättas om kvinnor som gick och stickade. Även på Öland gick kvinnorna och stickade, fast inte tvåändsstickning vad som är känt, utan vanligt mönstrade vantar och sockor. När man går och stickar kan man inte titta på arbetet, utan det måste flyta på av sig självt. Jag studerade noggrant bilderna i boken, och ingen bild visar att man skulle sticka på det sättet.
En engelsk vän, Angela, har visat mig hur hon stickar på engelskt vis. Hon kastar garnet över stickan med vänsterhanden. Först ser det omständigt ut, men det går fortare och lättare på det viset. I boken från Dalarnas Museum står det att kvinnorna kastade över garnet. Varför kan man inte kasta med vänsterhanden? Eftersom jag har spelat olika musikinstrument, piano och flöjt, är hjärnan van vid att händerna samarbetar. Så istället höll jag kvar stickan i högerhanden och kastade med vänsterhanden. För att plocka fram rätt garnände, gjorde fingrarna en liten rörelse som kom snabbt in i rytm. 1-2-3. Tummen - pekfingret - långfingret. Tre små rörelser. Däremot har jag ännu inte börjat att lära mig aviga maskor och mönsterstickning, får se om tekniken fungerar då.
I början, som ovan nybörjare var jag lite osäker på om garnet kom på från rätt håll. Då kom jag på knepet att se att garnet låg som Z på stickan. Då blev det rätt.
Varje gång en sticka var färdigstickad tar jag och snurrar upp garnet ner till nystanet.
Garnändarna är låsta med en säkerhetsnål, och efter ca ett varv flyttas nytt garn fram.
Jag börjar förstå varför tvåändstickning är så omtyckt. Det blir en fantastisk struktur och kvalitet. Först var jag skeptisk till det tunna, och trots att det tar tid, är det rogivande och det blir så häftigt.
Fortsättning följer.
Hälsningar Ann